Tomten.
Billede lånt fra http://www.kolumbus.fi

Her skriver jeg om allehånde emner: Litteratur, film, ja, sågar lidt om politik af og til. Vinklen er altid eksistentiel, for intet undvier Gud.

Så kan man måske undre sig over, at jeg har valgt et billede af Tomten. Men Viktor Rydbergs digt om gårdnissen er jo netop et digt om undringen over tiden, som går og slægternes gang; med Guds komme til verden blev tidens gåde løst. Den evige Gud fødtes ind i tiden og gjorde os samtidige med ham, således at vi alle i Guds tid lever i nutiden, og der er ikke længere nogen afstand mellem dem, som gik, os, som er nu, og dem, som skal komme.

Midvinternattens köld är hård,
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
 grå mot den vita driva,
 tittar, som många vintrar förr,
 upp emot månens skiva,
 tittar mot skogen, där gran och fur
 drar kring gården sin dunkla mur,
 grubblar, fast ej det lär båta,
 över en underlig gåta.

Marianne Wagner